Vi sågs hemma hos Kajsa den 26 mars för att prata om Kassa 19.
Alla hade förväntat sig en diskbänkrealistisk skildring av ett liv som snabbköpskassörska. Istället fick vi en bitvis experimentell roman som skildrade en ung kvinna vars liv präglades av böcker och skrivande. Det blev en lång diskussion där vi bland annat försökte bena ut vad delar av boken egentligen handlade om. Vi pratade om stilen, om meningar som pågick flera sidor, långa uppräkningar av allt möjligt, om att inte använda punkt, om att svara väldigt långt på intervjufrågor, väldigt långt, ja, i form av uppräkningar som troligtvis överlämnats som ett mejlsvar, att använda vi-form och få det att låta som en version av Gollums inre dialog i grottan, men samtidigt hävda i en intervju med Vi läser att hon aldrig ha läst Tolkien, vilket är lite märkligt, med tanke på att huvudpersonen i boken verkar ha läst allt.
Och så pratade vi om ryssen, om pojkvännen Dale, om en man som hon hittades hängande i ett träd, en lärare som upptäckte hennes historier längst bak i skrivhäftena, om historien hon skrev om Tarquinius Superbus. Och om mens.
Och om vi tyckte boken var bra.
Och det gjorde vi nog på något vis.
Det gjorde vi. På något vis gjorde vi det. Även om den var svårforcerad. Och lite svårbegriplig.
/Anders
Till mötet läste vi:
Kassa 19, av Claire-Louise Bennett
Kajsa valde böcker. Ex-blai-blaiarna Fredrik, Tobias, Lotta och Jonas röstade bort följande kandidater:
Fri, av Lea Ypi
Den afrikanska farmen, av Karen Blixen
