Möte har ägt rum hos Dag den 30 november.
Ingen av de närvarande har skrivit ner ett omdöme.
Anders (som brukar vara flitigast med att skriva) satt hemma i ett hörn och gjorde jämmer.
Mötet ägde rum hos Daniel i Skarpnäck där vi kunde konstatera att cirka hälften läst klart boken. Den hälft som inte läst klart den tyckte den var svårforcerad och inte grep tag i läsaren tillräckligt för att det skulle vara värt besväret. De som läst boken kunde återberätta en minst snagt snårig historia med tre spår, som hade en del likheter med William Gibsons tidigare bok Pattern recognition. William Gibson tycks vara en trogen prenumerant av tidningen Wired och har snappat upp att det här med positionering verkligen är på tapeten just nu. Huvudpersonen Hollis får veta vad Locative art är, och kastas in i den mystiska jakten på en än mer mystisk container som spåras med en kombo av gps- och wifi-signaler. Gibson älskar att fylla sin text med varumärken och begrepp som kanske inte direkt tillhör allmänbildningen, men som ska ge känslan av att det här är on-the-edge-litteratur. Vad sägs till exempel om denna lilla ordlista (här med länkar till Wikipedia och andra källor på nätet för förklaringar):
Över en terrin med potatis- och purjolökssoppa (inte särskilt thailändskt jag vet) diskuterades denna samling noveller av den amerikansk-thailändska författaren Rattawut Lapcharoensap. Här ett par konstateranden:
-Trevligt att som omväxling läsa noveller.
-Trevligt, trevligt, trevligt (jo de flesta tyckte att det var lättsamt att läsa dessa berättelser).
-Men kanske för distanserat, grep inte riktigt tag i en.
-Anders gillade historien Draft day mest. Den hade ett tydligare ämne. I övrigt kändes det väldigt "slice of life" (vilket råkar vara undertecknads (Anders) favorituttryck från kortfilmfestivalstiden).
-Jonas och Anders hade förväntat sig mer av temat västerländsk turism krockar med thailändsk vardag. Saknade det, men kändå ändå att historierna hade ett värde i sig.
-Ingen verkar riktigt förstå att boken har blivit så himla omskriven. Den är bra, välskriven, men inte fantastisk.
/Anders
Övrigt från detta möte:
Daniel röstade från Brasilien... Frida var sjuk, vilket tyvärr också innebar att den nya Blai-blaikandidaten avvaktar sin debut till nästa möte. Spännande!
Sightseeing, en novellsamling Rattawut Lapcharoensap
Frida valde kandidater och de som blev bortröstade var:
Underground av Haruki Murakami och ??? (frida fyll i)
Många som läser denna bok blir totalt gripna, gråter igenom halva boken och konstaterar efteråt att det här var nog den bästa bok de läst. De kallhamrade medlemmarna i Blai-blai verkar inte tillhöra denna skara. Ingen tycker den är dålig (betyget ligger kring medel) men börjar man analysera boken finns det många brister. Framförallt upplever flera av medlemmarna att handlingen saknar trovärdighet. Den känns så uppenbart konstruerad och det är bland annat svårt att förstå den äldre kvinnans motiv. Varför plötsligt kontakta den här unga kvinnan och berätta hela sitt livs historia? Och varför känns det som att båda kvinnorna talar med samma röster.
Undertecknad gillade mycket i boken, greps av delar av livsödet men blev ändå aldrig helt tagen. Efter kvällens diskussion tror jag att jag vet varför. Ingen av kvinnorna upplevs som särskilt sympatisk och därmed blir det svårare att identifera sig med deras öde.
För att älska den här boken måste man ge mycket av sig själv och fylla ut handlingen med egna tankar. Det känns som att boken inte riktigt står på egna ben, utan består av ett batteri med känslofyrverkerier som tryckts in i en ganska svag ramhandling. Personligen stör jag mig dessutom på den yxiga exploateringen av allt svenskt. Beskrivningarna av årstidernas växlingar skulle kunna ha varit hämtade från en tafflig turistbroschyr med välkomponerade bilder av svenskar som plockar gyllengula kantareller , mörkblåa blåbär och blodröda smultron.
Ja, det var vad jag tycker. Nu för de andra blai-blai-medlemmarna fylla på ;-)
/Anders
Mötet ägde rum hos Frida.
Nu vill jag sjunga dig milda sånger, föreslagen av Anders Bortvalda böcker: Världens mått av Daniel Kehlmann och Den stygga flickans rackartyg av Mario Vargas Llosa
Möte hos Åsa.
Alla gillade boken, utom Jonas... som inte var med på mötet.
Inga mer anteckningar...
Föreslagen av Dag
Jag (Anders) missade mötet, men har hört i efterhand att boken var uppskattad. Själv gillade jag boken men störde mig en smula av att jag hela tiden upplevde handlingen som storyn i ett datorspel. Ett spel som går ut på att ta sig till mål och på vägen leta efter förnödenheter (som man med obeskrivlig tur hittar på de mest osannolika händelser), undvika andra resenärer och spara på ammunitionen.
Faktiskt skulle den här boken kunna bli ett ganska bra spel. Men en väldigt trist film...
En annan tanke som störde mig under läsningen: Den här boken är skriven för amerikaner. När pappan hittar en cocacola i en automat i en gammal matbutik och drömskt berättar att det här är en stor dag, sitter nog den amerikanska läsaren och kippar efter andan... tänk, en värld där 33 cl cola är så svårt att få tag i. Läskigt.
Överlag vill jag nog ändå ge boken bra betyg.
/Anders
The Road, av Cormack McCarthy
Daniel valde bokkandidater. De övriga två var:
The audacity of hope, av Barack Obama
Wikipedia the missing manual, av John Broughton
Haruki Murakamis bok Kafka på stranden föll alla samlade Blai-blaiare i smaken. En riktig sidvändare med många intressanta karaktärer, och en story som kändes väldigt japansk. Undertecknad upplevde starka släktdrag med animerade filmer som Spirited Away och Det levande slottet. Lite lätt surrealistikt, med en märklig blandning av nutid, historia och någon form av andevärld. Kanske man skulle kunna beskriva det som en slags japansk magisk realism. Men ändå inte.
Kortfattat: